Atlantic Crossing

Atlantic Crossing

About this blog / Om bloggen

Vi ska göra verklighet av vår dröm att under drygt ett års tid segla till Karibien och hem.

Nordsjön är avklarad

SeglingPosted by Susanne 2017-07-07 21:41:19
Idag vid lunchtid så kom vi äntligen fram till slussarna in till Kielkanalen. Nordsjön är avklarad.
Kielkanalen började med inslussning i ösregn. Det blev långsamt bättre och solen tittade fram och torkade upp oss och båten. Denna gång mötte vi inte dom största båtarna utan det mesta flöt på bra. Det var ett fartyg som stod på tvärs i kanalen och stoppade upp trafiken. Men dom kom loss ganska fort och trafiken flöt på.
Vi bestämde oss för att stanna på en liten marina i Rendsburg och kommer imorgon att få besök av några tyska släktingar. Sen går vi vidare på söndag.





  • Comments(0)//blog.argo.nu/#post175

Vidare från Falmouth

SeglingPosted by Stefan 2017-07-05 01:06:32

Hej Alla,

Efter några riktigt trevliga dagar med Kenneth & Lena i Cornwall mönstrar dom av den 28/6. Dom tar en taxi för vidare färd med tåg till London och vi förbereder oss för att segla vidare österut. Tack för att ni kom och hälsade på, även om tiden blev lite väl kort den här gången (vad gör man inte för lite riktig Fish & Chips). Vi lämnar Falmouth vid 10:30 lokal tid och får tidvattnet med oss ut förbi Carrick Road och ut på Engelska kanalen. Regn, dis och grått. Svaga vindar så det börjar med motorgång och först efter 4 timmar kan vi sätta segel, stor och Code1 i 3-4ms från NV. Vi får in ett larm via AIS till plottern från en annan båt i närheten, som efter en del prat över VHF till slut avkallas som ett misstag, det första av en hel del sådana märker vi under de nästkommande dagarna...

Vinden vrider och vi får nästan läns, Code1 måste spiras ut. Sussi vilar, det ösregnar så jag fixar det själv tänker jag. Säkerhetssele på och ut på däck, släpper skotet till Code1:an och ska sätta spirbommen. I sjögången då trasslar seglet sig runt förstaget och jag ska med blöta, kalla händer dra det rätt. Lyckas då förstås dra sönder seglet mellan två våder, klantigt, dumt, dyrt och irriterande. Ner med seglet och upp med Genuan istället. Allt blött och kallt i båten, värmaren går inte igång och har till och med släppt från ett fäste (bara en mutter som gängat ur sig, fixar det men den går ändå inte igång, pumpar inte diesel vad det verkar). Problem med autopiloten, denna gång att den vill "haka" i fast den inte är aktiverad. Helt plötsligt börjar nu 2 av 4 vinschar krångla så vi får slita extra vid segeländringar. Vår lilla larmknapp från styrpulpeten lägger av och gasolen i vår amerikanska flaska tar slut. Dessutom lade vårt kylskåp av i Falmouth. Men vad tusan - allt går att fixa, saker går sönder när man seglar mycket :-)

Kommer fram vid 17-tiden den 29/6 till Cowes på Isle of Wight. Där är det full rulle - Round the Island race ska seglas i helgen med närmare 2000 båtar. Vi får på nåder plats i marinan för en natt (tidvattnet har vänt, så ingen idé att gå mot Southampton, Hamble river eller Portsmouth) men alltså inte möjlighet att få tag på segelmakare mm här. Blir i alla fall en trevlig middag ute i en rätt mysig by med klar marin prägel.

Fredag morgon den 30/6 går vi med tidvattnet upp till Hamble river där vi fått tips om att det kanske finns en segelmakare som har tid med oss. Mysig liten flod med tusentals båtar för ankar, vid bojar och i en mängd olika marinor. Vi får plats för dagen i en mindre marina med otroligt trevlig personal. Hittar en segelmakare som fixar vår Code1 för billiga 60 pund och tar en promenad till närmaste by för att inhandla reservdelar och hämta ut pengar. Sedan ägnade vi resten av dagen till att fixa så mycket som möjligt innan nästa etapp.

Tankar fullt och lämnar River Hamble vid 18-tiden. Ut på fjärden innanför Isle of Wight som heter The Solent. Lite som att befinna sig mitt i en Gotland runt start + höghastighetsfärjor och alla möjliga Handels/krigsfartyg överallt. Vi trasslar oss ut och sätter kurs återigen österut längs den Engelska kusten. Prognosen lovar måttliga vindar runt NV, men dom hade nog underskattat styrkan något. Vi hade runt 10-12ms nästan hela tiden och kulingbyar. Hög, kort sjö rullade in akterifrån och vi gick för bara utspirad genua (blivit vår favorit segelsättning tror jag, absolut vår vanligaste). Ute i kanalen är trafikseparationszonerna, där ska man inte vara - inne mot land är det fiskebåtar, grundbankar, fiskeredskap och vindfarmer. Där vill man inte vara. Får bli det minst onda, handstyrning (som vanligt) lite mellan dessa ting. Kolsvart natt men inget regn, ljusen från England om babord, pärlband av ljus från fartygen i leden om styrbord. Synkroniserat rött blinkande från vindkraftverken. Håller kurs mot ett par bojar som är synliga på vår AIS, dom blinkar lite lojt vitt en bit bort men varken kort eller navigator säger att det ska vara något speciellt där (nya kort, inköpta på Azorerna och navigatorns kort är från 2015). Helt plötsligt har jag ett svart, mörklagt torn ett mycket kort stycke om babord. Panik, här ska det inte vara något! Girar styrbord, skiter i att genuan lägger sig på fel bog. Ser fler mörka stolpar om babord och ser att det är helt mörklagda vindkraftverk som bara markerats med dessa bojar. Kontrollerar korten på Ipaden (som är nyast) och ser att det tydligen är ett nytt område som är under byggnation. Fick mig en liten påminnelse om att man aldrig kan kolla något tillräckligt noga, speciellt inte i Engelska kanalen - som jag gärna nu kommer bort från... skulle seglat hem via Skottland istället ;-)

Tanken var att segla så långt vi kunde mot Brunsbuttel och Kiel kanalen, inte ta någon mer hamn i England. Men när vi närmaste oss Dover hade vi nästan kuling på oss från N. Såg inte fram emot att komma förbi udden där och få hela Nordsjön på oss, det var illa nog som det var redan innan. Det fick bli ett stopp i Dover, vänta in bättre väder och fira Sussis födelsedag på Brittisk mark.

Dover seglar man inte bara in i - stora färjor i hög hastighet susar in och ut mellan pirarmarna hela tiden. Strikta krav att anmäla sig via VHF och till slut få tillstånd, till och med trafikljus fanns det. Inga problem för oss utan vi gick in i ett kraftigt tidvatten race och hårda vindar tillsammans med en tysk båt. Fick en bra plats och kunde slappna av.

På söndagen fyllde Susanne år, vi ägnade dagen åt utflykter i Dover, lunch och middag på restaurang. Kul att se Dover castle med sin 900-åriga historia, var även nere i tunnlarna där britterna hade kommandocentral och trupper under andra världskriget. Mycket intressant om hur dom med hjälp av allt som flöt kunde evakuera runt 340 000 allierade soldater från Dunkirk (dom skriver det så, britterna alltså) undan framryckande tyska trupper. Sedan middag på en mycket originell restaurang nere vid hamnen innan vi drog oss tillbaka för en god natts sömn.

Måndagen var seglardag igen. Full fart över kanalen till franska sidan innan vädret hinner ångra sig. Bra segling i frisk vind och den numera vanliga jobbiga korta och rätt höga sjön i kanalen. Följde "inomskärs" leden NO från Calais längs med Frankrike och Belgiens kust. En navigatörs mardröm, i alla fall om man är van vid lite större vatten att slingra sig fram på (typ Atlanten...). Grunda bankar överallt och tveksamt markerade leder, kombinerat med rätt mycket trafik på vattnet. Sedan kommer inloppen till några rejält stora hamnar, som Europort vid Rotterdam, där man måste anropa Port och Vessel control innan man korsar farlederna. Trots det en nervkittlande upplevelse där man känner sig som en gångtrafikant som ska korsa E4:an. Efter Amsterdam lugnar det ner sig något och då vinden lagt sig och vi startat motorn, kan låta autopiloten göra det mesta jobbet. Nu ska det blåsa upp lite mer, inte väldigt mycket - men förstås rakt i nosen, kombinerat med regn. Vilket gör att vi gick in till Den Helder i norra Holland för nattvila. Tog lite tid dock, fick rätt mycket ström emot oss på slutet så vi lade till i mörker vid midnatt ungefär. Imorgon blir det en titt på byn här, har hört av andra seglare att den är trevlig. Så räknar vi med att gå vidare förmodligen torsdag och denna gång hela vägen till Tyskland, Brunsbuttel och Kiel kanalen. Sedan Östersjön, och den kan vi ;-)

Idag firade vi vår 25-åriga bröllopsdag :-) Tänk att Sussi stått ut med mig så länge. Båda hade vi lyckats smuggla ner presenter till varandra i båten som vi delade ut efter avklarade nattpass. Sen hade vi rätt mycket sol idag och vattnet har återigen behagat krypa upp över 20 grader, så idag var en mycket bra dag tyckte vi båda. Fast så är vi inte längre i engelska kanalen förstås ;-)

Ha det bra alla hemma, snart ses vi igen!

/Stefan



  • Comments(6)//blog.argo.nu/#post174

Ändrade planer på Atlanten

SeglingPosted by Susanne 2017-06-15 18:49:28

Hej Alla,
Ibland går det inte som man vill och som seglare styr väder och vind rätt mycket. Våra planer var att gå till Falmouth i sydvästra England (Cornwall), men imorse 15/6 efter att noggrant följt vädret utveckla sig på Nordatlanten och Europas västra kust så fick vi revidera planen. Vi skulle få stiltje i 2 dagar följt av rak (svag) motvind de sista dygnen. Inte seglingsbart utan vi skulle antingen få ligga och guppa i en vecka eller försöka gå för motor, men dieseln skulle inte räcka mer än 2-3 dygn. Så vi väljer en nästan nordlig bana istället och går mot Irlands västkust just nu. Tanken är att hänga på den sista kanten av ett lågtryck på väg norrut under 2 dygn innan det klingar av, då ska stiltje området ha växt in även till södra Irland, men vi bör vara inom avstånd för att kunna gå för motor till Cork, Kinsale eller trakten omkring. Just nu har vi 3-4m/s in från SV (in akterifrån på babords sida), det går inte fort och seglet slår i atlantdyningen men vi gör iaf ca 4 knop mot NNO. Solen skiner, 15-16 grader i vattnet och kyliga vindar.

Annars har resan från Azorerna bjudit på allt möjligt så här långt. Vi gick ut vid 21:30 från Horta i skymningen efter sista febrila förberedelserna, lagat Genua seglet, bytt en del skotlinor mm. Skymningen föll medan vi passerade ut förbi "The Great Wall of Horta", vi vinkade adjö till Adventure, Shaddock och andra - någon signalerade med mistluren så det kändes lite ödesmättat. En kuling hade precis passerat, vinden hade gått ner en hel del men sjön skulle forfarande gå hög därute. Våra svenska vänner valde att vänta några dagar till, men vi såg redan då att vi förväntades få svaga vindar på slutet och ville komma så långt som möjligt innan stiltjen bredde ut sig över Europas NV kuster. Första natten var tuff, men inte hemsk. 20 knops vind med byar med kulingstyrka och rätt hög sjö. Det höll i sig i 36 timmar innan det lugnade ner sig och vi till slut tvingades till ett dygns motorgång. Efter det rätt trevlig segling i halvvind innan vi fick ytterligare en körare med hårdare vindar, jobbig sjö och handstyrning. Mitt i natten fick vi en våg lite fel och Genuan slog till så spirbommen (vår gamla) gick rakt av. Kolsvart, duggregn och hårda vindar - ser ingenting när det smäller till där fram och seglet börjar slå och något hårt börjar slå mot skrovet. Alle man på däck och reda ut röran innan vi kan fortsätta.

Annars har vi fiskat och fått två napp, fast vi är usla på detta. Första slet av linan innan vi fick stopp på båten och den andra slet även den av linan för den tog slut innan vi hann reagera. Nu har vi nytt drag ute och massor av lina på rullen, sen har vi haft genomgång av exakt hur vi ska göra vid napp....

4 dagar till en Guinness på Irland nu.... Peppar, peppar
Ha det! /Stefan

  • Comments(1)//blog.argo.nu/#post169

Mot England!

SeglingPosted by Susanne 2017-06-09 23:56:55
Nu har Mamma skrivit till mig att lägga upp detta på bloggen:
Nu kastar vi loss från Horta i Faial och beger sig mot England!
De kommer skicka mer information under tiden mot England så håll koll :)

//Jenny

  • Comments(1)//blog.argo.nu/#post168

Mitt ute på det store blå!

SeglingPosted by Susanne 2017-05-14 16:21:28

Nordatlanten, pos 34 50N 55 11V, lördag 13/5 12:00 UTC -3 dag 5 till sjöss på väg mot Azorerna.

Hej Alla,
Nu har vi definitivt lämnat Karibien och tropikernas värme. Från 28-30 grader i både vatten och luft till 21 grader i vattnet och stundtals rejält kalla nordanvindar. Frågan är inte längre om man ska ha t-shirt eller ej till shortsen, utan om man klarar sej utan mössa.... Alla seglarkläder som tidigare varit undanstuvade har nu fått komma fram igen. Det känns sådär.

Vindarna vrider och ändrar styrka konstant, mycket segeländringar hela tiden håller oss sysselsatta. Ena stunden stiltje, nästa kuling. Ena stunden från Nord, nästa från Väst, eller Syd. Vår gast, Manny, sköter sig bra. Sköter sin del av arbetet ombord utan gnäll och har till och med underhållit oss med sin gitarr när det varit lite lugnare.

Vi har haft en del strul också, igår under hällande regn, hårda vindar och hög sjö så börjar det återigen läcka färskvatten från anslutningen till varmvattenberedaren. Vi hade redan sett detta i Bermuda och Manny och jag (Stefan) försökte fixa det. Anslutningen var nu helt paj och det fanns inte att uppbringa rätt sort på Bermuda. Vi köpte grejer i en lokal hardware-store för vad vi tänkte var 3 olika lösningar på problemet, men inget av dom fungerade längre än temporärt. Så efter många timmar och liter färskvatten i kölsvinet så blev det en temporär fix där vi pluggade igen varmvattnet och nu bara har kallvatten ombord. Hoppas det håller tills Jenny och Marre kommer och hälsar på oss på Azorerna... peppar, peppar...

Sen har nu lite som väntat havet tagit en av våra solpaneler. Vi har seglat de senaste 12 timmarna med kulingvindar och sjön har byggt på rätt rejält. I förmiddags fick vi en rejäl brytande 5 meters våg in på babords sida. Den tryckte ner båten rejält mot styrbord, nästan en knock-down, resultatet var en helt förstörd solpanel, en skadad solpanel, en rätt rejält böjd mantågsstötta och skadad livbojsskydd.

Nyss passerades vi av en 70 meters lyxyacht på väg mot Gibraltar, vi pratade en stund på VHF, dom tyckte nog lite synd om oss som kastades runt som en kork här i vågorna. Men det ska mojna nu framåt kvällen så vi får det lugnare igen.

Annars flyter livet på som normalt här, eat, sleep, sail - repeat. Vi kör tretimmars vakter och när vindarna och vågorna varit hårda och höga har vi styrt manuellt för att inte riskera en oavsiktlig gipp. Blir lite av 3 timmars gym, kombinerat med alla segeländringar vi gör så känns det i kroppen.

Ha det bra alla /Stefan

  • Comments(5)//blog.argo.nu/#post163

Mot Azorerna

SeglingPosted by Susanne 2017-05-09 17:43:06
Idag seglar vi iväg mot Azorerna, kommer att ta cirka 2 veckor.

  • Comments(2)//blog.argo.nu/#post162

Mot Bermuda!

SeglingPosted by Stefan 2017-05-01 00:53:32
Hej,
Imorgon ger vi oss iväg mot Bermuda, vi startar på förmiddagen 1/5 vid 10 tiden lokal tid tillsammans med en Norsk och en Kanadensisk båt och räknar med att vara till havs i cirka 7 dagar. Vår nya gast. Manny, kommer hjälpa oss med vakthållningnen. Vi räknar med rätt hårda vindar men inget extremt (peppar, peppar). Internet här är rätt dåligt så det blir inte mycket bilder denna gång.
Dags att lämna Karibien och börja den långa resan hemåt, önska oss lycka till!
/Stefan

  • Comments(8)//blog.argo.nu/#post161

Inblåsta på Culebra

SeglingPosted by Stefan 2017-03-07 00:02:24
Hej Alla,
Vinden tjuter i riggen, kraftiga regnskurar avlöser varandra med en del sol emellanåt. Flera båtar har redan haft problem med ankarfästet och draggat runt oss men fått ordning på situationen innan det (vad vi sett i alla fall) blivit någon närkontakt av oönskad sort. Och då har vi ännu inte ens sett kulmen på det hela som ska bli inatt någon gång. Blir nog en orolig natt med ankarvakten igång. Tur vi köpte ett bra ankare känns det som - vi rör oss ingenting annat än i sidled när vinden gör att vi pendlar fram och tillbaka.

Så nu är vi inblåsta här tills vidare, inte så illa i alla fall - det är en riktigt trevlig ö och byn här verkar riktigt mysig. Om man nu bara vågade sig iland alltså... En dingyfärd till stadsbryggan här gör man numera inte utan risk för, om inte livet, så åtminstone utan att bli väldigt blöt. Fast vi var inne igår kväll efter att vi kom hit. Tog en promenad och åt en riktigt god middag på färsk lokalt fångad red-snapper och Mahi-mahi (fisk). Träffade ett svenskt par från Umeå som tagit sig hit via kryssningsfartyg och lokala färjor. Kommer inte ihåg vad dom heter, men så hade vi några glas vin till maten också (även om jag tyvärr har rätt dåligt namnminne även utan vin). Lite ovanligt, har inte sett några svenskar alls sen våra senaste gäster åkte hem för lite mer än en vecka sedan.
Men det är inte billigt att äta här, middag för 2 gick på 91 USD + obligatorisk dricks på cirka 15% och då var det inga excesser precis. Men gott, riktigt gott. Nu blir det ankring och middag i båten ett tag för oss fattiga.

Vi hade några trevliga dagar i San Juan tidigare, men kände att vi behövde flytta på oss när vi såg prognoserna om de kraftiga vindar och regn som vi börjar känna av nu. Lite för trångt var det i ankarviken där, 2 båtar hade sjunkit rätt nära oss med masterna stickandes upp ur vattnet som en ständig påminnelse om konsekvenserna av att stanna där för länge. Så vi seglade tillbaka österut. Vi hade rätt många "interna" diskussioner (nej, inte gräl) om vi skulle fortsätta västerut mot Kuba eller inte. Det hade varit en nätt liten omväg på cirka 1400-1500 distans förbi några rejält korrumperade länder och till slut hamnat på fel sida av Golfströmmen och med en hel del vind och vågor emot oss när vi skulle upp tillbaka. Blev inte det äventyret denna gång, vi satsar på att trivas och utforska dessa trakter mer istället innan vi börjar röra oss hemåt i början av maj (förmodligen).

I fredags tog vi en hyrbil för att till slut se till att lösa gasolproblemet. Saken är att vår gasol kommer inte räcka hela vägen hem, och vi har i nästan varje land vi passerat försökt få någon att fylla våra svenska flaskor, men svaret har alltid varit detsamma: Det där känner vi inte igen, har aldrig sett förut, har inte adapter osv. Nu gjorde vi ett sista försök efter att ha läst på noonsite (internet sida för långseglare) att det skulle finnas ett ställe några mil bort som kunde fixa detta. Nå det kunde dom inte, första stället skakade på huvudet och skickade oss vidare några mil till. Där fanns det en kille som inte pratade engelska men vi förstod rätt bra ändå av kroppsspråket att han aldrig sett något liknande. Ingen högoddsare direkt efter vad vår tidigare erfarenhet varit. Men med en tolk lyckades vi plocka ihop ett kit bestående av: ny amerikansk 6,2 kilos flaska, några nipplar, en slang och en ny reduceringsventil. Att den skulle passa i befintligt utrymme i båten var givetvis inte aktuellt, men bara vi fick gasol så löser man resten sen. Idag kopplade jag ihop allt, satte fast nya flaskan med spännband utanför för uppgiften avsett förvaringsfack och vred på kranen. Hände inget. Ingen låga, ingen gas. Isär med kopplingen vid flaskan igen, vrider på kranen på flaskan - ingen gas kommer. Frustrerad går jag in igen och funderar på vad jag ska göra, verkar inte finnas någon gasolfirma här på ön. Men undrens tid är inte förbi, ett par timmar senare går jag ut igen - vrider på allt igen och som genom ett mirakel kommer det nu gas. Sådärja, nu sparar vi dom svenska fin-flaskorna till överfarterna då man kanske inte vill ha en gasolflaska surrad med spännband på aktern.

Vissa skulle nog tycka att vår båt inte längre uppfyller de kosmetiska kraven som gäller inofficiellt i Stockholms Skärgård, men så blir det när man långseglar, mycket saker ska få plats.

Det finns IKEA på Puerto Rico! Med höga förhoppningar tar vi vår hyrbil genom kilometer långa köer och ser framför oss köttbullar med potatismos, brunsås och lingonsylt. Sill, kaviar och knäckebröd. Allt sånt som kan få en Svensk på vift i världen att få tårar i ögonen. Men så var det inte, visst var det IKEA, men bara ett sorts lokalkontor där allt måste beställas och levereras 2 dagar senare. Fast inte en grej att köpa där, överhuvudtaget - inte ens ett myggnät som dom hade i utställningen fick vi köpa.

Vi tröstade oss med ett besök på Bacardi, gick i drinkskola och fick lära oss en hel del. Mycket kul, gott och trevligt. Avslutade med att köpa ett par flaskor av lite finare sort som vi fick graverade med vårt båthamn: S/Y Argo. Enbart för konsumtion av ägarparet och eventuell besättning efter avklarade längre etapper ;-)

Sedan var det det där med att segla österut - normalt blåser det alltid från Ost här, strömmen sätter västerut och detsamma gör då förstås vågor och dyning. Vi fick helt enkelt stånga oss fram från San Juan tillbaka till Puerto Ricos östkust mot vind, vågor och ström. Tror att vi snittade runt 3 knop dom cirka 38 distansen vi hade att göra. Men så är det ibland att segla, vi hade i alla fall tur med vädret, mestadels soligt med regn som höll sig kvar inne över Puerto Rico och inte störde oss.

När vi seglade till San Juan hade vi sällskap av en knölval som flera gånger gjorde rejäla hopp en bit bort. När jag väl fått upp kameran så var det lite väl långt bort. Har en bild men man får zooma rejält för att få en uppfattning om "vad är det där för prick på horisonten" egentligen är.

På vägen tillbaka hade vi sällskap av delfiner ett tag, men dom tyckte, precis som vi, att det här gick väl långsamt och stötigt. Dom simmade iväg och letade förmodligen reda på någon annan båt som gick fortare och inte stampade så hemskt.

ha det bra därhemma!

Vid tangentbordet: Stefan

  • Comments(7)//blog.argo.nu/#post147

Segling i Jungfruöarna

SeglingPosted by Stefan 2017-02-24 18:52:47
Hej Alla,
Efter mycket hjärtesorg sände vi igår hem vår dotter & Susannes syster med man tillbaka till Sverige. Har varit 2 otroligt trevliga veckor och vi saknar dom oerhört just nu. Känns som dom planerade 5 månaderna innan vi är hemma igen är på tok för lång tid. Hoppas verkligen att vi får träffa åtminstone Jenny igen på Azorerna någon gång i Juni.

Hur sammanfattar man dessa veckor? Vi har varit runt på en massa öar i British, US & Spanish Virgin Islands. Vädrets makter har varit med oss med mestadels svaga vindar och mycket sol. Vi hade en lågtryckspassage norr om oss som resulterade i västliga vindar, vilket i princip aldrig händer här. Men vi hade tur, dom starkaste vindarna gick söder om oss där vindar på 20m/s och rätt kraftig sjögång spolade åtminstone en båt upp på land på Martinique. Vi låg tryggt för ankar i en skyddad vik. Det enda var att den förväntade plattlänsen västerut mot Puerto Rico istället blev en halvvind till bidevindssegling istället. Sedan har det tydligen blåst rätt hårt väldigt mycket längre norrut på Atlanten, vissa dagar gick det en rejäl dyning från norr som orsakar sk. Ground Swell när den träffar kusten på öarna längre söderut. Det stoppade oss från ett ankarstopp en dag och vi valde då att gå in i en trevlig hamn på Virgin Gorda istället. Visst gungade det lite en del dagar, speciellt i början då några av våra gäster blev lite extra "trötta", men sedan dom fått mer sjöben och vi kom mer inomskärs vid BVI så gick det väldigt bra. Kan tänka mig att dom uppskattar en säng som inte gungar nu..

Även om vi snorklade och badade nästan varje dag så fanns det väl några höjdpunkter: The Bath & Devils Bay på Virgin Gorda med häftiga stenblock där vattnet forsade fram och man kunde bada i "laguner", Anegada med sina långa korallrev och fantastiska stränder, Norman Island med grottor där pirater förr gömde skatter, Charlotte Amalie med shopping och romprovning, egen lagun på Culebra på SVI, m.m.m.m.

Till dom som eventuellt kommer efter oss med båt kan vi säga att allt är väldigt dyrt här, speciellt på BVI. Se till att bunkra ordentligt innan, gärna på St Marteen. Och om ni går till marinan i Road Town, se upp för dom otroligt otrevliga hamnkaptenerna. Bägge gångerna vi gick dit var det kaos när dom står och kommenderar på bryggan.

Sen har det varit lite extra mycket flaggexercis, med Q-flagga upp och ner samt gästflaggor. Inklarering till alla dessa "länder" tar sin lilla tid, men det gick ju bra - trots något pass med lite kort bäst-före-datum.

Stort tack till Jenny, Annette (alias Gerda) & Magnus (alias Anders) för att ni ville dela det med oss. Kom gärna tillbaka.

Nu ska vi "bara" bestämma oss för vad vi gör fram till Maj då vi måste börja röra oss hemåt. Det tar sin lilla tid att segla hem via Bermuda och Azorerna, speciellt om man som vi vill se lite mer av dessa öar också. Vi funderar på att gå västerut till Kuba via Dominikanska Republiken, men det är rätt många utmaningar åt det hållet som vi nog drar oss lite för. Kanske ändå blir kvar här ändå - i alla fall nu ett tag och softar lite och passar på att se Puerto Rico innan vi bestämmer oss.

Ett par videofilmer där vi snorklar vid grottorna på Norman Island, BVI: Video1 Video2

En film från St John USVI (vid en av världens vackraste stränder, vi snorklade in från Argo som ligger för ankar utanför): Video3

En film där vi badar vid Devils Bay (The Bats, Virgin Gorda, BVI): Video4

Lite bilder från veckorna:


Nu måste jag sluta, kunde lägga upp hur mycket som helst men nu är batteriet snart slut i laptopen och vi ska vidare.

Ha det bra därhemma!
/Stefan

  • Comments(3)//blog.argo.nu/#post144

Finally entered the USA!

SeglingPosted by Stefan 2017-02-06 18:10:34
Hej Alla,
sitter nu på en liten bar i Charlotte Amalie, St Thomas, US Virgin Islands efter en tur med färja från Road Town på Tortola, British Virgin Islands. Alltså, det är inte lätt att komma in med egen båt till USA - så vi fick ordna ESTA visa och sedan ta en reguljär färja över till Amerikanskt territorium. Nu har vi äntligen passerat tullen och immigration, scannat fingeravtryck, blivit fotograferade och fått våra stämplar i passen. Nu borde det vara ok att komma tillbaka med egen båt och plocka upp nästa gäster som vi längtar efter att ta emot den 9/2 i Puerto Rico.
Hamnen på BVI.
Äntligen på amerikansk mark :-)

Senaste seglingarna var till största delen rätt trevliga, från Antigua till St Kitts gick på plattläns men vi fick lägga om kursen lite och gick in söder om Nevis för att sedan ta nattvila i en vik på södra St Kitts. Rätt hårda vindar (stundtals kuling) under seglingen och en natt med regn och vind tjutande i riggen. Låg och ryckte i ankaret hela natten. Fortsatte tidigt morgonen efter mot St Marteen med halvvind om cirka 10m/s och rätt grov sjö. Men annars helt utan problem, hade sällskap av speciellt en fågel som jagade flygfisk som vi skrämde upp. Den hovrade runt riggen och släppte emellanåt lite fågelbajs på oss.... Såg flera mindre sköldpaddor mitt ute på havet.
Tog sedan ett par dagar på St Marteen med båtfix och inhandling av diverse båtprylar. St Marteen har ett otroligt utbud av marinbutiker och service. Priserna är helt ok. Otroligt ställe, St Marteen och St Martin (Holländskt respektive Fransk del av ön), massor med helt enorma lyx yachter överallt i den skyddade lagunen som vi åker slalom mellan och runt med dingyn när vi ilar runt på alla våra ärenden. Definitivt ett ställe om man vill ha party och se det "finare" Karibien. Känns som vi kommit långt bort från Grenadinernas mer avslappade atmosfär.

Tog sedan en nattsegling på cirka 90M till Road Town på Tortula, Brittish Virgin Islands. Gick på slör för enbart Genua i lite varierande vindar på 6-12m/s. Surfade på i Atlantdyningen medan kryssningsfartygen gled fram runt oss. Fick under natten någon sorts AIS larm från kryssningsfartyget Norwegian Gem som då låg cirka 10M framför oss på samma kurs som oss. Fick aldrig riktigt klarhet i vad det var, men förmodligen inget allvarligt då VHF:en var tyst och Norwegian Gem låg tryggt vid pir när vi kom fram till Tortula.
För att klarera in till BVI vid Road Town så måste man först ankra utanför Customs and Immigration på ett speciellt ställe i Max 3 timmar, sedan får bara kaptenen komma iland med allas pass. Till er som kommer efter oss: man får bara lämna dingyn på östra (högra sidan sett från sjön) piren. Sedan börjar en lustig dans mellan Customs, Imigration, blankettkontor och kassakontor. Fram och tillbaka innan allt är klart och vi får ta ner Q flaggan och fortsätta till marinan. Kostade en del gjorde det också, men så är det ibland här.

Nu ligger Argo i en marina mitt i byn, kostade rätt mycket (33USD), och då ingick varken el, vatten eller dusch som debiteras separat. Känns som vi kommit närmare USA med många penningstarka charterseglare.... Ska dessutom enligt några Svenska seglare vi träffade vara prisvärt i denna region - många ställen är mycket dyrare.

Igår kväll tittade vi på Super Bowl på storbild på den lokala baren vid bryggan. Vi hade sällskap av trevliga Svenskar som har sin båt baserad här nere: Mary Anna II. Jacob och Eva seglar runt här upp till 3 månader om året med lite olika gäster.

Nu ska vi fortsätta utforska huvudstaden i denna forna Danska koloni, dom sålde den till USA 1917 i rädsla för att annars Tyskarna skulle ta den med våld. Nu känns det verkligen som en del av Amerika även om en del gatnamn mm. lever kvar sen den Danska tiden. 100 års jubileum i år alltså, vi mötte en liten Dansk örlogsflotta i Guadeloupe tidigare som skulle upp hit och fick även titta in i deras relativt små segelfartyg. Får se om vi möter dom här också.

Ha det riktigt bra hemma, vi har det här :-)
/Stefan







  • Comments(3)//blog.argo.nu/#post139

Franska Västindien

SeglingPosted by Stefan 2017-01-25 02:05:11
Hej Alla!
Efter ett par trevliga veckor med Ulf & Ann ombord så är vi återigen för oss själva på Argo. Stort tack till våra senaste gäster för trevligt sällskap. Tyvärr ville inte vädret att vi kom till alla platser vi önskat, men just den biten har vi svårt att kontrollera. En sak vi kunnat konstatera är att det alltid blåser här, bara mer eller mindre. Men Dominica, Guadeloupe och Iles Des Saints är inte helt fel ändå. Franska Västindien har en speciell charm. Efter att vi blev själva så ägnade vi först en del tid åt tvätt och båtfix. Vår fock blåste sönder och vi lyckades hitta en trevlig segelmakare här i hamnen på Guadeloupe. Så det blev en reparation, eller ombyggnad. Vårt lite Grand hi-tech segel var enligt segelmakaren inte alls gjort för Karibisk sol och värme utan skulle oskyddat klara sig högst ett par säsonger här. Han gjorde en hel del ändringar och fixade till det så,det ska hålla tills vi är hemma - peppar, peppar....

När vi lämnat in seglet och resten av att-göra sakerna fick vänta då det blev helg här så såg vi på väderprognosen att det fanns ett par dagar med svaga vindar och dyningar. Perfekt läge för en tur till korallöarna Petit Terre längst ut mot Atlanten. Det finns en otroligt skyddad liten lagun där bakom korallrev och några låga öar. Enda problemet är att komma in, det låter sig bara göras i väldigt lugna förhållanden för vattendjupet i inseglingen är bara strax över 2 meter och den ligger oskyddad mot norr. Vi surfade på en våg med en halv meters marginal och kunde plocka en fri mooring boj i ett tropiskt paradis som påminner mycket om Tobago Cays. Det blev 2 nätter där med massor av snorkling. Vi såg massor med olika fiskar, sköldpaddor, bläckfisk och till och med en liten haj. Vi filmade en del och jag hoppas vi får bra internet någon gång så jag kan lägga ut några av dessa.

Idag, tisdag, skulle vi tillbaka för att hämta segel från reparationen och börja röra oss norrut igen. Nu ska det ju sägas att jag inte har några korrekta tidvattentabeller för dessa vatten, det är rätt liten skillnad och strömmarna kan man ändå beräkna på månens position. Det kunde bli ett problem nu, när vi kliver upp strax före 7 så bryter vågorna ibland tvärs över hela vår utseglingsränna. Inte bra, inte bra alls...
Men månen ska vara i zenit vid 09:18 och då borde vi ha som mest vatten under kölen, på ett ungefär i alla fall. Startar ekolodet och börjar logga djup och tid mellan brytningarna över revet vid entrén. Till slut ser det i alla fall ok ut, vi går ut vid 9 och väntar in rätt timing mellan vågorna, sen drar vi på. Vi får ett par rejäla vågor på vägen ut men ingen bryter och vi klarar oss ut med ett par decimeter till godo.

Imorgon (onsdag) drar vi vidare norrut, kanalen som går igenom Guadeloupe och skulle sparat oss cirka 40M är på obestämd tid avstängd (typiskt franskt...). Så vi måste gå runt. Förmodligen kommer vi ta ett kortare stopp vid Deshaies (uttalad De' enligt lokalbefolkningen, ingen fattade när jag försökte uttala det efter hur det stavas). För att sedan gå vidare till Antigua och English Harbour.

ha det bra hemma och till alla seglare: Fair winds & following seas!
/Stefan

  • Comments(5)//blog.argo.nu/#post136

Land i sikte(ursäkta för sent inlägg/jenny)

SeglingPosted by Susanne 2016-12-22 07:25:28
Hej alla!
Nu, måndag 19/12 vid 21:40 Svensk tid såg vi för första gången på 3 veckor land. Barbados kommer sakta fram ur diset cirka 20 distans bort. Äntligen, men vi har ytterligare några timmar till, vid ca 04:00 kommer vi förmodligen kunna lägga ankar vid port st Charles om allt går väl nu den sista biten. Gissa om vi börjar längta efter en stilla säng, färsk frukt och lite annat - snart så....

Annars har tiden ombord sen senaste inlägget präglats av rätt hårda vindar. Vi har haft vindar uppemot 17m/s och sjö som byggde upp till runt 5 meter, med en del ännu högre. Vi hade en överbrytande sjö som gick ner i den öppna takluckan och träffade rakt på en sovande Johan. Vi fick reva Genuan på natten i 15 sekundmeter och 5 meters vågor, alla strålkastare tända och balanserande en spirbom på fördäck så kom en flygfisk och träffade mig rätt i nyllet.

Sen hade Sussi en flygfisk i kojen en dag, den måste kommit in via däcksluckan till förpiken men hon misstänker nog fortfarande någon av oss för detta...

Vi har haft några tuffa nätter, sjöbäddarna har nu kommit till verklig nytta. Vi har gungat och krängt rätt rejält, som exempel så var inte brödburken tillräckligt säkrad och jag vaknade av att få den rakt i ansiktet vid en rejälare överhalning. Då hade den alltså släppt från hyllan i salongen och slungats 2,5 meter nästan horisontellt över till andra sidan där jag sov.

Nu måste jag sluta, plikterna ombord kallar. Ha det bra alla!
Stefan vid pennan.

  • Comments(1)//blog.argo.nu/#post121

Gastrapport från Atlanten

SeglingPosted by Susanne 2016-12-14 21:57:12
Just nu ryggläge på sittbrunnsdurken, gömmer mig för solen som gassar något fruktansvärt, säkert 30 grader i skuggan. Micke står vid rodret, Sussie bättrar på brännan (hur fan står hon ut i solen?!), Stefan röker pipa och spelar David Bowie på högsta volym. Nu är det 800 sjömil kvar, av totalt 2800. Vi börjar få vittring på Barbados, vi räknar snittfarter och distans. Vi kommer fram på onsdag. Eller klarar vi natten mot onsdag? Med lite högre fart kanske redan tisdag kväll? Det spelar ju ingen roll egentligen, men..

Efter några dygn (fast det kändes som en vecka) med vindar runt 10-14 m/s och byar på 16-17 byggde vågorna upp sig rejält. Argo förvandlades till ett gungande inferno vilket tärde på oss alla, inte minst mig själv, till slut gick jag tillbaka till mina sjösjukeplåster (kemikalier och droger, good shit). När vågorna är så pass höga blir allt en kamp ombord. Borsta tänderna är ett mindre fyspass. Laga mat ska vi bara inte tala om. Bada går inte heller, krängningen gör att det blir för svårt att komma upp i båten igen. Men fort gick det, vi hade en toppnotering på 12,7 knop vilket ska vara en omöjlighet att komma upp i med en sån här båt.

Nu har det lugnat sig och livet leker igen. Allt är relativt, hade detta varit på en "vanlig segling" så hade vi nog längtat efter en trygg hamn eller stilla vik, vi har fortfarande 2-3 meters vågor och det blåser 10 m/s. I förmiddags så firade vi 2/3 seglad sträcka med champagne. Ok, jag vet ett par av mina vänner som skulle opponerat sig och sagt att det inte var äkta champagne, men tro mig, här ute är man lite mindre kräsen. Sussie har bakat både bröd och muffins (min hjälte!). Vi har slutat med våra 3-timmars vaktpass och övergått i 3st 2-timmars pass istället. Det gör att man får bara vila 6 timmar, men det tar för mycket på krafterna att handstyra i 3 timmar på raken. Autopiloten orkar inte styra i vågorna. Vindrodret är fortfarande kasst (jag tänker skruva loss det nån mörk natt och sänka skiten på 4000 meters djup, där det hör hemma).

Micke konstaterade att han nu varit utan mobiltäckning i över två veckor, något som inte hänt sedan 1995. Min iPad visar sig inte vara så rolig utan wifi så den har legat oanvänd sen vi kasta loss. Är det inte otroligt att man måste segla över Atlanten för att kunna "koppla ner sig"?

Har vi berättat om fisket? Micke och Stefan köpte ett superdyrt fiskespö i Las Palmas och lovade att dra upp både det ena och andra med sin nya leksak. Ganska snabbt så ingick jag vadslagningen om en öl i Karibien om de inte lyckades fånga en enda fisk. Grabbarna såg sig som självklara vinnare, men efter bara några dagar så ramlade spöt mer eller mindre i bitar. Ett mekano som definitivt inte lämpar sig ombord. Så ingen nyfångad fisk, men två garanterade öl i Barbados till Johan! Om någon läsare kan något om fiske så uppmanar jag er att ta kontakt med Stefan! :)

Vet ni vad ett "squall" är? Det är ett litet koncentrerat minioväder som dyker upp från ingenstans på klar himmel, för att sen komma med hårda vindar och tokregn. Första gången det hände så hade vi givetvis genaker (vårt största segel) och jag stod vid rodret i bara shorts. Snabbt som attan sprang Stefan och Micke upp på däck för att försöka reva seglet innan något gick sönder. Det är inte lätt att vara på däck i vågorna! Eftersom allt ska hända samtidigt så dyker en val upp. Skjuten som en kanon ur vattnet för att landa med ett brakplask! Så mäktigt. Så trots överfallet från squallen så var vi helt lyriska ombord. Alla utom stackars Micke, som missade valarnas hopp eftersom han fokuserade på att få ner seglet.. Men som om valarna kände Mickes vemod beslöt de sig för att ge oss ett extranummer.

Nä nu ska jag gå ner och ännu en gång genomsöka båten på godis. Mitt pass börjar om 30 minuter, då är det solhatt, sololja och Ray-Bans på. Så måste jag få Stefan att byta musik, annars vecklar jag ut livflotten.

Hälsningar
Johan, gast 1
15.47'N 046.11'W

Här kommer en liten bild, skickat via sattelittelefonen! // Jenny

  • Comments(4)//blog.argo.nu/#post119

Lite mer än halvvägsrapport!

SeglingPosted by Susanne 2016-12-12 22:01:46
Hej Alla,
Rapport från Atlanten, idag söndag 11/12 klockan 18:00 UTC finns vi på position 17 46n 39 13v med kurs mot Barbados lite mer än 1200 distans bort åt väster. Igår (lördag) vid 10 på förmiddagen passerades 1400-distans-till-Barbados-punkten och vi hade kommit halvvägs, vilket firades med skumpa! Nu börjar nedräkningen....

Vi har sett val! Vid två tillfällen nu hade vi sällskap av några mindre valar (uppskattningsvis runt 5 meter) som till och med gjorde rejäla hopp upp i luften för att sedan landa med ett rejält plask. Så inte bara fick vi se val - vi fick se dom "air-borne" också :-)
Som närmast bara några tiotals meter från båten. Givetvis hinner dom försvinna innan vi lyckats trassla fram kameran.

Flygfiskarna har blivit mer närgångna, gasten Johan fick en på sig under ett nattpass. Det var nog en rätt rejäl överraskning - för bägge... Den återförpassades till havet i levande tillstånd, värre var det med den stackare som landat på däck och vi inte såg förrän på morgonen. Men det verkar i alla fall vara rätt gott om dom härute.

Vi blev uppropade på VHF av en Dansk segelbåt som nog var lite uttråkad, vi utbytte lite väderprognoser och pratade lite strunt vid några tillfällen. Han höll sig inom synhåll i ett par dygn, men nu har vi inte sett honom på ett tag. Även han skulle till Barbados så vi ses nog där.

Seglingsmässigt rullar det på bra nu, de senaste dagarna har vi fått bra med vind som verkar bestå nästan fram till mål enligt prognoserna. Just nu har vi 15-20 knops vind (7-10m/s) nästan rakt bakifrån, vågorna har då förstås även dom börjat grova på sig lite och är väl uppskattningsvis 3 meter höga i snitt. Vi har alternerat med lite olika kombinationer där framförallt Gennakern fått jobba dagtid och Genuan på natten, båda utspirade för plattläns. Däremot så får vi inte vindrodret att klara av kombinationen läns och jobbiga vågor som kommer in om styrbords låring, vi handstyr just nu nästan helt manuellt.

Vår snittfart har ökat, från runt 5 knop till strax under 6 knop senaste dygnen, vilket gör att vi nu noterar dygnsdistanser om över 140M mot runt 120 förut. Sedan har vi squalls, kraftiga regnskurar med därtill vindökning som kommer ibland. Inatt hade vi som mest toppar på 32 knops vind och surfade fram i över 8 knop ett tag. Däremot märks det ombord att det blivit jobbigare, både med handstyrning och högre vågor vilket gör att när man inte har pass eller något väldigt viktigt att sköta så vilar man. Oavsett tid på dygnet.

Värmen gör också sitt till, över 28 grader i vattnet och ofta en obarmhärtig sol ner på båten. Man svettas bara av att vara och alla söker skugga när det går. Om det inte är squalls på gång så har vi allt öppet i båten som går, även på natten - och då får vi ändå inte ner temperaturen ombord under 26 grader längre, det i kombination med fuktig luft, salt och en del svett gör att täcken är onödiga, som mest har man ett lakan över sig. Vi har tidigare stannat och badat ibland när vågor och vind var svagare, men det är betydligt svårare att göra det nu - båten gungar för mycket för att det ska kännas tryggt att ta sig upp i aktern från sjön och det är knepigare att få stopp på båten dessutom. Istället blir det dusch med hink på akterdäck och sköljning med färskvatten från en blå liten plastdelfin efteråt (för att spara på vattnet). Obligatorisk tvagning varannan dag, vare sig det behövs eller ej ;-)

Sen händer det saker med grejer ombord - verkar oundvikligt att saker ska gå sönder. Senast idag hittade vi delar av vårt dyrbara dricksvatten i kölsvinet (kölsvinet är till motsats till vad många tror, inte kaptenen ombord utan den lägsta delen av båten inuti). Hittade läckan, återigen som i somras var det en anslutning till vv-beredaren som krånglade. Sedan torkning av båt inuti, det är ingens favoritsysselsättning när allt gungar och det ligger stuvade grejer överallt. Vi blev inte av med mer vatten än att vi klarar oss ändå, peppar, peppar...

Sedan har vi jobbat en del med att få till laddningen bättre, fortfarande problem med både för hög förbrukning (kylskåpet går nu dygnet runt) och för dålig laddning. Speciellt borde generatorn ge mer än 10-20A och 13,5V. Om någon har tips på hur man kan fixa detta så maila till: stefan@myiridium.net
PS. 350W solpaneler räcker alltså inte utan vi måste toppa med motorn ibland.

Ni som inte är seglare kanske tycker det blir lite väl mycket seglar jargong ibland, och det stämmer säkert - men jag skriver om sånt på uppmaning av andra potentiella långseglare hemma som vill försöka få lite förståelse över hur just själva seglingen fungerar här ute. Sen är det dessutom det som upptar vår tid här ombord: sail, eat, sleep - repeat. Segel åker upp och ner, trimmas och ändras - allt efter rådande vindstyrka och även tid på dygnet. Kurs justeras och väderprognoser granskas, vi skriver i loggboken och plottar på sjökort, räknar på dygnsdistanser och kvar till mål.

Ha det gott hemma, trevlig 3:e advent!

Argo med Stefan vid tangentbordet.

// Jenny(hann inte lägga upp detta igår)

  • Comments(2)//blog.argo.nu/#post118

Rapport från Atlanten del 2

SeglingPosted by Susanne 2016-12-07 09:39:34
Atlanten är jättestor och väldigt öde, vi plottar vår position på ett sjökort "Northern Atlantic, southern part" varje dygn och har då rört oss kanske 3 cm på kortet, samtidigt som vi sakta men säkert guppar vidare på atlantdyningen mot Karibien.

Vi har haft besök av delfiner några gånger, varav dom vid ett tillfälle var uppemot 20 stycken som lekte runt båten i cirka 40 minuter. Vi såg flygfisk idag och en 46 meters segelbåt som gled förbi oss i cirka 11 knop på ett par distansminuters avstånd, vilket är en fart vi bara kan drömma om. Speciellt våra gastar kastade längtansfulla blickar mot skeppet där dom förmodligen åt hummer, drack champagne och skrattade åt oss budgetseglare. Utöver det bara något enstaka fartyg på AIS många tiotals distans bort. Sen vatten, vatten och åter vatten. Någon gång inatt kommer vi passera 1000 sjömil sedan vi lämnade Las Palmas och cirka 1/3 av den totala sträckan.

Dagarna flyter ihop, vaktpass, segelskiften, båtfix och mat avlöser varandra. Våra färskvaror börjar sakta ta slut, värmen och fuktigheten skyndar på den processen rätt rejält, men ingen risk att vi ska svälta - någon köpte mycket konserverad majs....

Vi valde som vi skrev i förra inlägget att gå mer söderut än vi tidigare tänkt för att plocka upp tradvindarna. Så vi höll en SV kurs i ett par dygn extra tills vi kom syd om 20:breddgraden och kunde gira mot en mer västlig kurs. Vindarna har fortsatt varit svaga, ibland nere i frustrerande 5-6 knop och emellanåt upp i 15-16 knop. Många vaktpass har gått åt till att försöka hålla en någorlunda rätt kurs medan båten gungar sig fram i 3-4 knop. Inte kul när det gungar till lite extra och seglen slår och allt skramlar i båten. Vårt dygnsmål är att gå minst 120 distans, vilket vi inte har kunnat hålla mer än några gånger hittills. Efter att vi girade väst (segla söderut tills smöret smälter, sväng sedan höger) i går vid 16-tiden så har vi fått rak plattläns med vinden in rakt bakifrån. Inatt gick vi med utspirad code1 i mycket svaga vindar och nu i dagsljus har vi spirat både gennaker och code1 på förpeket. Funkar rätt bra men inte något vi vill ha till nattseglingen.

Annars har de senaste två dagarna bjudit på mer sol och högre temperatur generellt. Vi har konstant mellan 27 och 28 grader i vattnet, ungefär detsamma i luften dagtid och 23-24 grader på natten. Obarmhärtigt varmt i sittbrunnen dagtid, hatt och solglasögon är nästan ett måste.

Dags att sluta, nu ska vi ta ner seglen och förbereda natt-segelplanen och passa på att ta ett dopp med tvättning samtidigt. Sussi lagar till vår sista fläskfilé nu och det är mörkt inom en timme.

Ha det bra alla hemma hälsar Stefan, Sussi, Johan och Micke.

PS. Jag(Jenny) får meddelanden via sattelittelefonen och lägger upp här, om ni undrar. DS.

  • Comments(5)//blog.argo.nu/#post117

"gast 1" Johan

SeglingPosted by Susanne 2016-12-02 19:57:54
Att bunkra för dryga tre veckor till havs kan ju vem som helst förstå att det inte är en picknick. Det var riktigt tungt. Vi har säkert ett ton med mat och dryck ombord, varenda skrymsle ombord är fullt, tex så delar jag koj med 35 apelsiner. När vi äntligen kom iväg så släppte spänningshuvudvärken direkt och ett form av lugn infann sig. Nu efter snart 4 dygn till havs börjar dagarna flyta ihop, mycket eftersom man sover i omgångar, en timme då och då.

Stefan och Micke köpte ett superdyrt fiskespö på Gran Canaria. Det är tydligen en materiealsport det med. Undrar om de skulle köpt ett ännu dyrare, för det verkar inte funka så bra. (Ingen färsk tonfisk på min tallrik ännu..)

Det är lite överraskade att vi har så pass mycket motvind, vilket gör att vi blir lite oroliga, men det är inte så mycket att göra åt saken just nu. Vi guppar på och humöret är gott. Atlanten är stor. Riktigt stor!

Vid pennan,
Johan, "gast 1"

  • Comments(4)//blog.argo.nu/#post116

Rapport från Atlanten del 1

SeglingPosted by Susanne 2016-12-02 19:55:07

Hej Alla!
Måndagen den 28/11 vid 16:50 hade vi äntligen bunkrat och stuvat all mat och vatten, tankat 162 liter diesel i tank och dunkar samt checkat ut från marinan och clearat ut från Kanarieöarna. Med förväntan startade vi motorn och tuffade ut från Las Palmas efter godkännande från Port Authority över VHF. Nästan ingen vind så det blev motorgång längs Gran Canarias ostkust. Efter några timmar får vi vårt första bakslag när vi hittar några liter varmt sjövatten i motorrummet, upp med alla dynor och durkar i febril felsökning. Visade sig vara en läcka från avgasslangen i utrymmet allra längst akterut. Medan vi låg och guppade så ägnade Micke och jag en timme åt att reparera detta och vi lyckades få till en rätt bra lagning som säkert kommer hålla (peppar, peppar).

Först på tisdag förmiddag får vi så pass mycket vind att vi kan börja segla, sydlig vind om 7-8 knop, regnskurar blandat med lite sol. Får reva storen vid squalls annars fullt ställ med stor och fock. Vår femte besättningsman, vindrodret Knöös, styr bra i bidevind och vi kan ägna en stund på kvällen att spela Uno alla 4 med regelbundna kontroller utåt och på radarn. Lugnt med annan trafik omkring oss. Senare på kvällen mojnar vinden till runt 4 knop och vrider till rak motvind. Atlanten ligger rätt platt och vi får återigen starta motorn, stjärnklart och helt ensamma på havet. Senare kommer även marelden att lysa upp vårt kölvatten.
Så fortsätter det med varierande vindar och ömsom segling ömsom motorgång. På onsdagen gör vi riktigt dålig fart i svag vind så vi hänger ut en lina med fendert bakom båten och passar på att bada och tvätta oss i strålande sol och 24 grader i vattnet. Atlanten är mycket snäll men ger oss på tok för lite vind.
När vi går för motor i stiltjen ser vi en annan segelbåt med seglen uppe ligga och guppa mitt ute i havet, ingen på däck och inget svar på VHF så vi går närmare och ropar till dom, upp kommer en nyvaken Britt som helt enkelt låg och väntade på vind. Vi önskar varandra god tur och ursäktar att vi störde, vi som inte har samma tålamod fortsätter för motor.

Natten mot torsdagen passerade vi ett grundområde på cirka 200 meters djup där en fiskebåts oberäkneliga beteende gjorde Johan rätt nervös.

På torsdagen klockan 12 på dagen passerar vi vår första waypoint i storcirkel kursen vi har till Barbados. 1/9 av den planerade resan avklarad. Nu börjar vi få lite mer av vind också, stundtals upp mot 20-22 knop och rätt ofta sätter den emot eller gör att vi måste gå högt mot vind för att hålla kursen. Rätt ofta kan vi heller inte hålla kursen mot vår nästa waypoint. Oroliga börjar vi nu granska väderprognoserna mer noggrant, hårda vindar norr om oss, stiltje bälte söder om oss och en bra bit ytterligare söderut ligger tradvindarna vi så gärna vill ha. Dessutom ska vindarna norr om stiltjen vrida mot rak västlig eller SV, vilket är helt fel för vår del. Vi tar nu beslutet att gå rakt söderut, mot Kap Verde för att försöka ta oss förbi stiltjen och hitta bättre vindar. Risken är att vi hamnar i det läget att det blir motorgång i flera dygn och att vi måste gå in till Kap Verde för att bunkra mer Diesel - men det är inte heller det säkert då stiltjeområdet är som smalast närmare Afrika och verkar kunna täppas igen snabbast med rimliga vindar. Just nu har vi kurs runt 180 grader, vindar runt SV om 7-10 knop och seglar runt 5 knop. Vi börjar bli lite oroliga för tidsplanen gällande gastarnas hemresa den 30/12 - men än så länge finns det hopp.

Annars är livet lugnt här på oceanen!

/Stefan

  • Comments(1)//blog.argo.nu/#post115

Translation

SeglingPosted by Tom 2016-11-06 21:24:00
Hello Stefan and Susanne,
Hope all is going well. Just wondering if I am not finding the English translation or maybe it consumes to much time. Really enjoy following your journey. Our traveling days are mostly over, so I was traveling with you when the English was available. The photos are great and we enjoy them a lot.
Sincerely,
Love,
Nickie and Tom

  • Comments(3)//blog.argo.nu/#post108

Segling till La Palma

SeglingPosted by Stefan 2016-11-06 10:17:11
Hej Alla,
Nu har vi äntligen kommit fram till Kanarieöarna - precis som för Columbus och många andra blir det vårt sista avstamp i den gamla världen innan vi seglar mot Karibien. Också lite av en milstolpe i vår långsegling. Nu väntar båtfix, proviantering men även tid för att utforska lite mer av dessa härliga öar.

Seglingen hit gick väldigt lugnt till, mestadels väldigt svaga vindar från N-sektorn gjorde att vi gick stora delar för motor. Det började bra med plattläns och runt 10 knops vind, med toppar upp mot 15. Vi seglade ihop med S/Y Moana och dom spirade ut bägge sina försegel på rulle och hade storen uppe med två rev (för att inte stänga förseglen för mycket). Vi kontrade med stor+code1 och ett tag även focken spirad på andra sidan, tror det blev rätt oavgjort. Men säg den lycka som varar, till slut blev det en utmaning i uthållighet då vinden sakta avtog, blev instabil och båten rullade i dyningarna. Seglen åkte upp och ner i takt med att vi tyckte att det gick att segla på de svaga fläktarna. Dyningen gick stundtals rätt hög - masttoppen på Moana cirka 1/2 distans bort försvann inbland helt ur sikte när vi var i vågdalen.

Efter 48,5 timmar och 254M var vi framme på Santa Cruz de La Palma. Vi gick för motor i helt obefintliga vindar i de första morgontimmarna med den mäktiga silhuetten av Teide om Ost och La Palma tornade upp sig framför oss med sina toppar på över 2400 meter.

När man är på väg in till en ny hamn så är det väldigt vanligt att man ska rapportera via VHF radion att man är på väg in och fråga om dom har lediga platser. En del hamnar skickar till och med ut en liten rib att dirigera oss till rätt plats. Här fick man första ropa (anropa på VHF alltså) upp Traffic Control Santa Cruz de La Palma på kanal 6 för att få tillstånd att överhuvudtaget gå in i hamnen med alla kryssnings och containerfartyg. Sedan ropar man upp marinan på kanal 9 för att klartecken att gå in dit också. Spanjorerna är generellt sett väldigt dåliga på engelska, men i detta fall gick det väldigt bra. Ingen rib som mötte upp i denna hamn men vi fick förtöja vid receptionspontonen tills vi klarat av alla formaliteter. Vilket tog en stund då dom här i södra Europa verkar vansinngt förtjusta i att registrera alla uppgifter som finns om oss och båten....

Annars har vi sett en fantastisk stjärnhimmel, mycket mareld och fick i gryningen efter första natten sällskap av en flock delfiner. Inga valar än dock och inget napp på fiskedraget heller tyvärr-

Lite bilder från seglngen, på väg in mot La Palma:


S/Y Moana:


Sen busade vi lite, till ljudet av vår manuella mistlur och beväpnade med vattenpistoler gjorde vi ett piratanfall på Moana . vi fick in några fullträffar på Eva innan vi drog till taktiskt reträtt - innan Nato hann reagera och slå tillbaka.

Såg på FB att ni fått snö hemma - låter rätt långt från vår tillvaro just nu ;-)

Ha det bra! /Stefan

  • Comments(2)//blog.argo.nu/#post107

Madeira (eller hur svårt kan det vara)

SeglingPosted by Stefan 2016-09-27 21:47:49
Nu har vi äntligen kommit i hamn i Madeira arkipelagen, eller i alla fall fått lägga oss med ankare i hamnviken för marinan var full. Vinden ylar rätt rejält i riggen och vi ligger och rycker i ankarkättingen. Vi ligger i Porto Santa aningen öster om huvudön Madeira. Seglingen var först motorgång i obefintliga vindar och sedan segling i vindar från NNV som sakta ökade. Riktigt tuff sjögång och en hel del strul på detta ben: Storsegeltravare blåst ur rännan, autopiloten trasig igen (nytt fel i alla fall, om det nu är positivt...), brytande sjö över sittbrunnen som sköljde in i salong och SB akterhytt och vår enda riktigt bra hink sköljdes överbord. Karin & Hasse på BarbaSol kom över med dingyn (jollen) och hälsade oss välkomna - jättekul! Men nu lite mat och sen till sängs, vi har fått handstyra nästan hela vägen denna gång och det tar på krafterna när man bara är 2 ombord och har vindar på över 30 knop och vågor som när det var som värst på 4-5 meter,

  • Comments(5)//blog.argo.nu/#post86

Biscaya & La Coruna

SeglingPosted by Stefan 2016-09-15 09:49:55
Godmorgon,
Här i Viana Do Castelo är det en mulig morgon efter en natt med regn, under dagen ska det regna till och från och vara svaga vindar från V - NV med rätt grov dyning efter hårdare väder som passerat norr om oss (över Biscaya). Vi tar frukost och bestämmer om vi ska gå vidare idag eller inte. Hur som helst blir det inte något längre ben utan bara ner till Porto, ca 35M. Jag har köpt ett portugisiskt SIM-kort med obegränsad data (nåja...) i 30 dagar för 22€ och vi har bra täckning i hamnen så en del har jag kunnat bla. ladda ner filmer till YouTube. Kolla gärna in dessa:

Sussi badar på Biscaya

Delfiner på Biscaya

Gatuliv i A Coruna


  • Comments(0)//blog.argo.nu/#post76

Segling och fiske

SeglingPosted by Stefan 2016-09-12 15:39:04
Hej Alla,
igår morse gick vi från Islas Cies med kurs mot Portugal. Eller, vi hade satt väckarklocka vid 7 för att komma iväg tidigt men när klockan ringde och jag tittade ut så var det noll sikt, kolsvart och tjock dimma - så vi tog det lite lugnt istället och hoppades att dimman skulle lätta. Det gjorde den inte så vid 9 lättade vi ankar och började med hjälp av radarn gå söderut. Dimman höll i sig hela dagen och vi hade ingen vind alls till sjöss, bara Atlantdyning. Och fiskebojar överallt, slalomåkning mellan dessa när dom helt plötsligt dyker upp ur dimman och dyningen på några 10 tals meters avstånd. Vi såg en monkfish som sprattlade ena fenan i vattenytan, och lyckades undvika några fiskare (tror vi) med hjälp av radarn. Blev närmare 40 distans helt utan sikt annat än nästa topp på vågbergen runt oss. På 300 meters håll blev i alla fall till slut piren in till Viana do Castelo synlig som det första av Portugal vi såg. Tänk så lätt det är med navigator och radar :-)
Väl innanför piren lättade dimman och solen sken över en rätt mysig liten stad.
Det har varit rätt mycket dimma här i NV hörnet av Iberiska halvön sedan vi kom, oftast precis utanför hamnen men ibland har den även dragit in över land med en riktig råkall kyla. Men det är tydligen inte helt ovanligt här den här tiden på året.

Sedan har vi fiskat för några dagar sedan, med varierande resultat - första försöket stod Kenneth vid rodret när vi hade ett drag ute kanske 70-80 meter bakom båten och det bara högg till i spöet. Vi hann inte ens reagera innan allt spändes till max och linan gick av med en smäll. Kanske var lika bra, undrar vad som kan ha slitit av den kraftigaste multifilament lina som gick att köpa i Sverige....
Inte så mycket lina kvar och vårt favorit drag borta, men vi hakade på något med lite tofsar på som låg och studsade på vattenytan kanske 30 meter bakom båten med mycket lite hopp om något. Men några timmar senare får vi napp igen - något silvrigt cirka 20 centimeter långt sitter på draget. Tyvärr hinner det släppa innan vi fått stopp på båten och halat in linan.
Nu fick det vara - vi lade undan fiske grejerna för denna gång och har nu i Vigo investerat i ännu bättre lina och några nya drag som skulle passa för mindre tonfisk. Så vi får väl se om vi kan få till lite färsk fisk till båten vid nästa segling...

Annars är allt bara bra här, vi ligger nu 3 svenska och 2 danska båtar bredvid varandra här i den lilla hamnen. Blir väl inte så mycket gjort men mycket snack och garv här mellan oss.

Ha det bra därhemma!

  • Comments(2)//blog.argo.nu/#post74

Från Irland till Spanien

SeglingPosted by Stefan 2016-09-03 12:37:11
Holá!
I söndags morse vid 6:00 släppte vi förtöjningen vid bryggan i Waterford för att tajma in strömmen ut ur fjorden och börja seglingen mot Spanien. Mestadels klart väder och NNV vind om 15-17 knop mötte oss på Keltiska sjön. Fin segling men vinden avtar sakta och vrider mot V. Vi tar ner focken och sätter Code1 och roar oss under dagen med att prova olika sätt att spira ut den. Seglingen går mycket bra. Vinden vrider mot VSV och till slut går vi för mycket hård skotat Code1 och stor uppe i 10 knops vind och gör runt 6-7 knop i rätt grov Atlantdyning. Prognosen säger svaga vindar från NV under natten och vi behåller Code1:an uppe. Det var ett misstag, klockan 1 på natten börjar det friska i och vi blir då tvungna att klättra på fördäck med pannlampa och ta ner Code1:an medan fören doppar sig i den rätt grova sjön. Vi fortsätter under natten med fock + stor med 2 rev. Kenneth har sett sina första närgångna delfiner. Det kommer han få göra flera gånger till under resan :-)

Vi går med 4 timmars vaktpass och rytmen ombord börjar fungera rätt bra. Även om den höga och långa atlantdyningen med konstant långsam hiss upp och ner + gungning gör att alla blir lite extra trötta innan kroppen vänjer sig.

Första natten blir vi anropade via VHF av ett seismiskt forskningsfartyg som bogserar en 5 sjömil lång prob. Vi ska gärna hålla mer mot ost för att gå fria, vilket vi gärna gör....

Från dag 2 börjar vinden bli riktigt svag och vi försöker med olika segel hålla fart trots det. Till slut ligger vi i 2 knops fart i mycket svaga vindar och seglen börjar fladdra och slå när vi gungar i dyningen. Dags att låta järngenuan (motorn) jobba istället.

I svaga eller nästintill obefintliga vindar så passade vi på att bada mitt på Biscaya bukten, 21 grader i vattnet och 4600 meter till botten. Strålande sol och en långsam Atlantdyning, ligga i vattnet och se båten ligga och guppa och veta att det bara är den med några centimeter plast som skiljer oss från det oändliga havet känns rätt häftigt. Plus att det var skönt i vattnet. Satte på cyklopet och dök ner för att kolla botten, litet av en följetong för oss med den där gummimattan som sitter som ett turbulensskydd vid drevet - den hade delvis släppt igen. Jag slet helt enkelt bort den och så får vi ta och göra en bättre lösning nästa gång vi torrsätter båten.

Autopiloten lade också av igen, tror inte det finns någon del av den som jag inte behövt laga vid ett eller annat tillfälle under åren. Tror inte Autohelm ST 4000 är gjord för vår sorts segling, passar nog bättre i skyddade skärgårdsvatten. Denna gång så har drivremmen vid rattstyrningen på något sätt fått en skada och måste bytas. Så det blev till att handstyra långa sträckor. Vindrodret fungerar bara när det blåser - så går man för motor i stiltje så gäller antingen autopilot eller handstyrning vilket kan vara rätt påfrestande under natten speciellt då allt bara är kolsvart och man gungar hit och dit i dyningen.

Tisdag och onsdag var mestadels motorgång i svaga vindar, strålande sol och på natten en otrolig stjärnhimmel. Först vi 1 tiden på natten mot torsdagen började vinden komma tillbaka och vi satte segel. Sedan vart det riktig segling hela sista biten till A Coruna, kanske lite väl mycket enligt Kenneth då det inte var helt lätt att vare sig ligga still i bädden eller röra sig på båten då det gick rejält undan i den höga dyningen som började få sällskap av en grövre sjö också.

Strax före 5 lokal tid angjorde vi A Coruna efter 560M från Irland till Spanien. På det stora hela en rätt trevlig segling.

Fantastiskt kul att komma från de brittiska öarnas Fish-and-Chips, öl och pub liv, kalla vatten och kalla vindar till Spanien med Tapas, vin varmt och soligt. Nu ska vi äntligen njuta av värmen.

Soliga hälsningar från Spanien!

  • Comments(7)//blog.argo.nu/#post65

Biscaya

SeglingPosted by Stefan 2016-08-27 19:53:40
Hej Alla! Imorgon vid 6 tiden på morgonen så lämnar vi trevliga Waterford för att ge oss i kast med beryktade Biscaya. Väderrapporten är lovande och strömmarna ska vara med oss. Vi har bunkrat mat, kollat riggen och gått igenom allt vi kan komma på så vi är nog så redo som vi kan bli. Men det är ändå beräknat med 5 dygn över något av det mest beryktade farvatten som finns i Europa (eller världen). Somliga seglare skulle hellre korsa floden Styx än Biscaya läste jag nyss. Håll tummarna för oss och att både vi, båten och gasten Kenneth står pall :-)

  • Comments(6)//blog.argo.nu/#post62

Dags att lämna Skottland?

SeglingPosted by Stefan 2016-08-14 11:16:05
Hej Alla,
Nu lämnar vi Tarbert för att fortsätta söderut mot Isle of Man, frågetecknet är för att om det skulle visa sig vara för svaga (!) vindar så kanske vi tar hamn i Campbelltown istället. Vi satt igår och räknade på tidvatten och strömmar och vi kan bara komma in i Peel på Isle of Man vid högvatten +/- 1 timme, vilket i sin tur gör att vi inte kan få strömmen med oss hela vägen och måste passa vissa tidpunkter vid vissa positioner för att planeringen ska hålla. Vårt fönster att komma in i Peel är imorgon förmiddag (tisdag 14/8) 08:58 - 10:58, annars måste vi vänta tills tidigast vid 21:20 på kvällen och det vill vi gärna helst undvika.

Så vi hoppas att prognosen är lite fel, förut har dom ofta här tagit i underkant tycker vi på vindstyrkorna och vi hoppas att det är samma sak denna gång - för med vindar mellan 2-10 knop så kommer vi inte segla fort och därmed missa våra hållpunkter....

Så vi får väl se var vi hör av oss nästa gång - vi har strax över 100M till Peel.

Sen har dom pratat om sol imorgon - hoppas det stämmer :-)



  • Comments(1)//blog.argo.nu/#post54

Tarbert

SeglingPosted by Susanne 2016-08-12 17:31:11
Idag regnar det... men vi slussar ut de 4 sista slussarna ändå för nu är vi definitivt klara med Crinan kanal. Vindarna ligger mellan 15-22 knop och vindarna är emot oss. Vi bestämmer oss för att leka motorseglare idag för nästa hamn ligger bara 10 distans bort och vi kände inte för att börja kryssa i detta miserabla regnande. Rakaste vägen till Tarbert och sen krypa ner i ruffen och sätta på värmen.

Kort film tagen idag när vi testade att sätta Go-Pro kameran på radarstolpen:

https://youtu.be/j5C0bDoxOPQ





  • Comments(3)//blog.argo.nu/#post52

Segling till Crinan

SeglingPosted by Stefan 2016-08-10 21:27:34
Ohoj Alla,
Måndag 8/8 satte vi segel och gick i friska till hårda vindar med strömmarna ut från Tobermory med sikte mot Crinan och Crinan Kanal. För bara focken gick det i 7-8 knop FÖG ner genom Sound of Mull. Efter att ha rundat Mull:s SE hörn fick vi mer av halvvind in om styrbord och kunde sätta storseglet med ett rev taget. Riktigt kul segling som blev lite av en tävling mot en Hanse 41:a. Dom körde med fullt ställ och hade svårt att hålla båten i de hårda kulingbyarna, så vi drog sakta ifrån dom och när vi kommit fram till Corrywreckan (med dom berömda strömmarna) så var dom rejält bakom oss. Väl framme vid Crinan så fick vi vänta utanför inloppet till kanalen i cirka 30 minuter medan andra båtar slussades ut. Där accelerades vinden på något konstigt sätt av bergen omkring och vi + en till båt hade en lustig balett i den krabba sjön och hårda blåsten innan vi till slut fick komma in till lugnet i hamnbassängen.
Vi gjorde dom 43 distansen med en snittfart på över 7 knop och hade bara strömmen mot oss för den sista knappa timmen, så en mycket trevlig segling på det stora hela.
Solen kom dessutom fram när vi kom in till kanalen och trots en kylig vind så blev det en vacker och trevlig kväll i Crinan.

Det börjar dessutom bli aningens varmare nu, känslan förut när vi var längre norrut var mer av oktobersegling med ylleunderställ, mössa, vantar och fullt seglarställ på. Nu känns det mer som segling i september - behöver inte alltid ha allt av ovan på sig utan att frysa ihjäl efter någon timme. Hoppas trenden håller i sig - både Sussi och jag längtar nu rätt rejält efter lite sol och värme.

Nu blir det te och seglingsfilm i salongen på Argo - trevlig kväll!

  • Comments(6)//blog.argo.nu/#post50

Lite uppdateringar om Tobermory

SeglingPosted by Stefan 2016-08-10 21:00:35
Hej Alla,
Nu ligger vi i Crinan kanal med regnet oavbrutet trummande mot båten. Vi blir kvar här någon dag till i väntan på lite bättre väder. Vi får sällskap från den 24/8 av min Pappa som vi plockar upp i Dublin - ska vi jättekul att träffas igen! Men det betyder att vi inte har så bråttom, det är bara några dagars segling ner dit och vi kan kosta på oss lite lugnare aktiviteter några dagar.

Seglingen till Tobermory från Stornoway delade vi in i 2 dagsetapper, vi hade ett rejält blåsväder som skulle dra in västerifrån på lördagen och vi ville vara tryggt i hamn tills dess. Så det blev en rätt härlig slör över The Minch ner mot Skye med sakta avtagande vindar och rätt bra med sol. Efter att vi passerat bron över till Skye gick vi in i en liten obebodd vik och lade oss för ankar. Rätt så djupt var det med runt 20 meter men vi släppte ut alla 50 meter kätting vi har + en del tamp (man ska ankra med runt 5 gånger djupet i antalet meter kätting/lina ute, så vi fuskade kanske lite). Viken var rätt smal och med all kätting/lina vi hade ute så kändes det som om det fanns en teoretisk risk att om vinden vred helt från sidan så skulle vi komma lite väl nära land, men då skulle det blåsa helt fel enligt prognosen och dessutom tvärs mot vikens och bergens riktning. Satte ankarvakt på vår gamla GPS som vi kan ha på nav-bordet inomhus och försökte sova. Jag tror jag lyckades bättre med det än Sussi som var 10:e minut gick och kollade vår riktning. Hon var nog inte helt utvilad morgonen efter.... Allt gick i alla fall bra och tidigt på morgonen i obefintliga vindar började vi gå för motor de sista 51 distansen mot Tobermory. Efter att ha dragit upp 50 meter kätting och ett 15kg ankare för hand förstås, var för snål och hade inte tid att installera ett ankarspel innan vi gav oss iväg. Kan hända att jag får ångra det fler gånger...
Mulet väder och inga vindar gick vi igenom vackra fjordar innan vi rundade Ardnamurchan point och därmed (enligt Clyde Cruising Clubs pilot books) återigen var i mer civiliserade trakter. Norr om denna punkt är det färre båtar, vildare natur och färre hamnar. Det märktes när vi kom in mot Tobermory, massor med båttrafik och mera en känsla som kan jämföras med att komma till Öregrund efter att ha seglat längs svenska norrlandskusten i flera veckor.
Återigen hade vi sällskap av delfiner under en bit och såg sälar samt en mängd olika sjöfåglar (bland annat Lunnefåglar). Sussi passade på att ta en lur under gången och var rätt pigg när vi kom fram, båda två tog en dusch ombord innan vi strax efter 17-tiden lade till i hamn. Det blev Scallops (pilgrimsmusslor) till middag på Hotel Tobermory - otroligt gott.

Bild från hamnen i Tobermory sett från promenadstigen som går söderut från hamnen:
I Tobermory blev vi tillsammans med en annan båt bjudna på ett glas vin & whisky i en Skottsk grannbåt, mycket trevligt. Hughes där kunde Svenska mycket väl men inte hans fru eller dom från den andra båten så samtalet blev på Engelska.
Vädret var verkligen sådär, lördagen kunde vi ta en promenad innan regnet men annars var det mest regn och rusk och speciellt natten mot måndag bjöd på riktigt hårda vindar - det hade blåst 60mph enligt killen i garaget som vi köpte Diesel av. Skönt att ligga stabilt förtöjda i en hamn då även om även vi kände av hur båten drog i förtöjningstamparna när det friskade i.
Vi pysslade i båten mest, jag drog igång vår nyinskaffade Go-Pro kamera och satte på båtshaken. På så vis kunde jag sänka ner den i vattnet och filma in mot drev, propeller och allt annat under vattenlinjen. Kunde konstatera att offeranoderna ser bra ut men att vår sjösättare förmodligen slarvade med att måla bottenfärg där stöttorna suttit och att gummibiten som sitter som turbulensskydd vid S-drevet inte heller i år sitter så bra. Lite irriterande kanske, får se om vi får tillfälle att fixa till det vid någon hamn med bra kaj och tidvatten så det går att torrlägga botten.

Inte så soliga men i alla fall glada hälsningar från regn, mygg och knott i Skottland.

  • Comments(0)//blog.argo.nu/#post49

Seglingsfilmer

SeglingPosted by Stefan 2016-08-08 09:15:33
Hej alla!
Här i Tobermory så har vi haft wifi ut till båten med rätt bra signal, fast det är rätt instabilt och långsamt. Hur som helst har jag provat att ladda upp 2 filmer från vår segling, en där vindrodret styr båten i farvattnen runt Shetland (ni hör Shetland Coastguard på VHF radio i bakgrunden) och ett från häromdagen där vi seglade för utspirad Code1:a i lätta vindar in mot insidan av Skye. Bara för att visa att det inte alltid behöver vara segling i hårda vindar och dåligt väder...

Medvindssegling längs med Isle of Skye

Segling med vindroder

Ha det bra därhemma!



  • Comments(4)//blog.argo.nu/#post46

Seglingen till Stornoway

SeglingPosted by Stefan 2016-08-03 19:46:52
Hej Alla,
I måndags den 1/8 startade vi seglingen från Kirkwall på Orkney mot Stornoway på yttre Hebriderna. I mulet väder med vindar runt 20 knop (ca. 10m/s) från väst-sydväst kastade vi loss efter att ha fyllt upp Argos vatten och diesel tankar. Prognosen lovade vindar vridande mot väst och sedan NV och avtagande. Vi räknade med rätt tuffa förhållanden så fort som vi kom ur vind och sjölä från Orkney:s öar. Strömmen var som beräknat med oss, varierande 1-3 knop i sunden men vinden var spikrakt i nosen. När vi kom ut ur det sista av sunden och Atlanten öppnade upp sig så mötte rätt häftig sjö och starka vindar en ström på 3 knop från andra hållet, plus att det grundade upp rejält. Resultatet var rätt imponerande, eller skrämmande beroende på hur man ser det... Sjön reste sig flera meter upp i vertikala vågor som vi skulle igenom. Vi hittade ett lämpligt ställe där "overfalls" inte var fullt så illa, men det var bara att se till att allt var stuvat korrekt, att alla luckor var stängda (alltså alla luckor!) och att man hade stängt till sin egen mundering. Det var bara några tiotalsmeter men vi fick brytande sjö rakt över båten både fram och bakifrån innan vi var igenom.
Sen satte vi segel och lät Styrman Knöös styra så högt som möjligt mot vind, vilket till en början var lite fel men vartefter dagen och kvällen gick så blev också kursen bättre när vinden vred (vindrodret styr mot vindvinkel och inte efter kompasskurs, så när vinden vrider så girar även båten). Ett rev i storen och focken fullt ute + ström med oss så gick det rätt snabbt med vindar på dryga 20-22knop mot styrbords bog. Men obekvämt - det hade blåst nordlig hård kuling längre norröver och det gjorde att vi hade en mycket lång dyning på cirka 3 meter från nord som blandades med de mycket kortare 2 meters vågorna från väster. I närheten av Orkney hade vi dessutom strömmen med oss som gjorde sjön lite extra grov de första 10-20 distansen.
Vinden avtar under kvällen/natten och vartefter så åker revet ur storet och senare på natten så åker till slut seglen ner och vi går för motor i mycket svaga vindar. Vilket egentligen inte heller är så bra när sjögången fortfarande är kvar, allt rullar så förb****t.
Sedan rundar vi vid 01:20 Cap:en (för andra gången), inte någon fjollig Kap Horn, Cape of Good Hope eller NordKap utan "den riktiga" Cape Wrath på Skottlands NV spets. Namngiven efter det fornnordiska namnet på vändpunkt. Kan vara tufft om man inte lyckas tajma in vind och vågor rätt, men inga problem denna gång. Kolsvart men med ström om cirka 4 knop i ryggen och vindstilla så var det enda som märktes att det var lite svårt att hålla kursen när strömmarna virvlade runt oss.
Först de sista 12M in mot Stornoway kunde vi återigen sätta segel när vinden började komma tillbaka men nu från ost. Blev enbart Gennaker denna gång med lite test av utspirning med nya spirbommen under morgontimmarna.

Delfiner - äntligen! Vid 8-tiden på morgonen fick vi sällskap av en liten grupp om 3 delfiner som höll oss sällskap i cirka 15 minuter. Lekte runt båten, hoppade och gjorde snurrar i luften och var allmänt otroligt sociala kändes det som. Otroligt kul och något vi har längtat efter ända sedan förra sommaren. Susanne hade delfiner runt båten på sin nattvakt också - men det räknas inte riktigt då det var för mörkt att se dom.... ;-) Sussis kommentar: Det var bra morgonljus och det var en annan grupp delfiner om ca 6st som lekte runt båten. Stefan är bara avundsjuk. : )

Vi var framme i Stornoway vid 11:10 efter 137M, rejält trötta då ingen lyckats få någon bra sömn i den jobbiga sjögången.

Nu ska vi ha en bit mat på Crown Hotel tänkte vi - så slut för denna gång.



  • Comments(6)//blog.argo.nu/#post43

Styrman

SeglingPosted by Susanne 2016-07-31 12:29:27

Vår nya styrman!



  • Comments(0)//blog.argo.nu/#post38

Segling till Orkney

SeglingPosted by Stefan 2016-07-30 17:11:58
Tyvärr har allt gott ett slut och så även vår vistelse på den fantastiska ön Fair Isle, även om inte vädret har varit det bästa så har ön bjudit på en fantastisk natur och djur/fågelliv. En otroligt trevlig ö eller som vi har hört av flera andra "It is a lovely place, you have to go there".

07:30 den 29/7 lättade vi från North Harbour och gick söderut längs ostsidan av Fair Isle med tanken att gå till Pierowall på Westray (NV sidan av Orkney). Väl ute från sydspetsen av Fair Isle satte vi segel och konstaterade att vi skulle få en mycket lång kryss mot både vind, vågor och ström för att komma fram. Vi förstod nästan innan att det skulle bli så och hade redan satt upp ett alternativt resmål som det nu fick bli - vi styrde om kursen mot Kirkwall på SO sidan istället. Med sydliga vindar som saktade vred mot väst ställde vi in Styrman Knöös (vårt vindroder) på att hålla så högt upp mot vind som möjligt. Först gick vi inte mot målet men vartefter timmarna gick så kom vi närmare och närmare en idealkurs. Ett vindroder styr efter vindvinkel och inte kompass kurs vilket gör att när vinden vrider så gör även båten det (i förhållande till en kompasskurs alltså). Jättenöjda med vårt vindroder, Dr. Knöös borde adlas!

Sista 12 distansen in mot Kirkwall var däremot extremt tålamodskrävande, med vindar på 10-15m/s direkt ut från hålet vi skulle in i och 2 knop ström & extremt krabb sjö emot oss så tog den sin tid att komma in. Stundtals gjorde vi runt 1 knop mot mål (VMG). Vi var framme vid 21:30 (istället för middag i Kirkwall så blev det proteinbars, kex och vatten i båten) efter 67M.

Men ikväll 30/7 så blir det middag i Kirkwall :-)

/Stefan

  • Comments(1)//blog.argo.nu/#post35

Segling till Fair Isle

SeglingPosted by Stefan 2016-07-30 16:43:01
26/7 vid 9:30 tiden lämnade vi Lerwick för ca 45M segling söderut till Fair Isle. Prognosen talade om SV vind om 8-10m/s och vi hade runt 7-12 SSV så det får väl anses vara hyggligt rätt. Styrman Knöös (vårt Sailomat vindroder) skötte kurshållningen perfekt i den friska bidevinden. Mycket nöjda kunde vi istället jobba med segeltrim och sånt ombord istället för att handstyra. Däremot gick det förstås en del sjö så några längre arbeten på eller under däck var svårt.
Sista 8 distansen in blev för motor då vinden dog ut. När vi startade motorn däremot så kom det inget kylvatten ut, av med motorn fort och ner och undersöka - något nervös och irriterad efter att precis fått sjövatten pumpen fixad i Lerwick dök jag ner i motorutrymmet. Det visade sig att sjövattenfiltret (rensat före avgång Bua) var igensatt med diverse grönt klägg och så fort som det var rensat gick allt bra igen.

Fair Isle är en väldigt isolerad liten ö mitt mellan Shetland och Orkney, känt för sitt otroliga fågelliv och deras stickade tröjor med sitt speciella Fair Isle mönster. Hamnen är inte stor men vi klämde in oss bredvid öns enda turbåt "The Good Shephard IV" och en svensk Allegro från Göteborg. Resten får nog Susanne blogga om ;-)

Vi var framme klockan 8 på kvällen efter 54M segling.

Livet är allt utom långtråkigt här ombord.



  • Comments(0)//blog.argo.nu/#post34

Mot Atlanten

SeglingPosted by Susanne 2016-07-26 00:47:50
Hej,
Då har vi fått ordning på våra segel, lagat sjövattenpumpen (2 packningar och lager med hjälp av duktig marinfirma här i Lerwick) och fixat ytterligare några saker på att-göra-listan. Nu är det dags att motverka hamnrötan och imorgon (tisdag) morgon sätter vi segel mot Fair isle. Kan hända att det blir tyst från oss några dagar då vi inte vet om den moderna världen har nått denna klippiga utpost. Men vi får se...
Vi hörs!

  • Comments(0)//blog.argo.nu/#post29

Över Nordsjön!

SeglingPosted by Stefan 2016-07-23 15:13:23
Lite försenad rapport från seglingen över Nordsjön pga. strul att få tag på Internet, men med ett Brittiskt sim-kort i mobilen så verkar vi vara igång för tillfället!

Vi startade från Stavanger klockan 04:20 på morgonen den 19/7 i mulet väder och lätt duggregn. Nästan ingen vind och när vi kommer ut på havet så drar dimma och dis in. Motorgång första timmarna med radarvakt. Efter några timmar får vi tillräckligt med vind för att för första gången sätta vår nya Code1 försegel. Det fungerar riktigt bra i svaga vindar. Vi ligger för halvvind och testar nu även för första gången vindrodret, även det fungerar riktigt bra efter en del intrimning (så länge vi inte har alltför svaga vindar i alla fall).

Vi har ett väder fönster att hålla oss till, kulingvindar med regn och åska väntas dra in över Shetland under natten mot torsdag 21/7. Så när vinden avtar så väljer vi att stötta för motor, vi gör så i rätt många timmar innan vinden börjar friska i mer och mer samt vrida mot ost (akterifrån). Vi spirar ut Code1:an, stänger av motorn och njuter av 7-8 knops fart. Det går så pass bra att vi inte riktigt märker när vi ligger på slör att den egentliga vinden ökar och även våghöjden. Med sådär en 40 distans kvar till Lerwick inser vi lite sent att nu bör det revas - och det fort! Båten börjar bli svår att hålla och skär vi ner det minsta snett i nästa våg när vi surfar nerför 3-4 meters "vågberg" så får vi en broach.

Ok - in med Code1:an som sitter på rulle fäst i peket längst fram, det går sådär, den rullas inte in jämnt och börjar fladdra okontrollerat. Samtidigt skär båten fel ner i en våg och trycket på storseglet blir för högt för vårt nya Dynema fall som inte avlastaren klarar av att hålla. Med fullt tryck på storen liggande mot spridarna så glider seglet ner några decimeter. Reva i storseglet på ett par decimeter och ett vilt fraddlande försegel i kulingvindar, störtregn och hyggligt stora vågor på Nordsjön så var det lite tufft ett tag. Inte kul att jobba längst fram på fördäck då, men med gemensamma krafter så lyckades vi reda ut trasslet på skotlinan till Code1:an som snurrat sig hårt åt fel håll runt seglet och få in seglet hyggligt snyggt och ner i säcken. Tyvärr fick sig även där skothornet på Code1:an lite skador av påfrestningarna. Sen ner med storseglet. Sista 40 distanserna in till Lerwick blev för motor medan vi trasslade ut och gick igenom vad som blev skadat.

När vi har några timmar kvar att gå innan vi kommer i hamn så hör vi på VHF hur Shetland Coastguard går ut med ett extra Securité meddelande om annalkande hårt väder, det har tydligen kommit fram fortare än väntat och är hårdare än väntat: "Gale warning, force 8 with thunderstorms to arrive in Shetland soon" är budskapet. Vilket betyder medelvindar på runt 17-21m/s att komma till våra vatten "snart". Järngenuan (motorn) får arbeta lite hårdare, nu vill vi i hamn innan vi fastnar i dessa vindar till havs.

I halvklart väder under kvällen så surfar vi på vågorna in mot Shetland för motor med en 12-15 m/s i aktern, både radar och navigator visar på Shetland föröver men vi ser bara en enorm dis/dim bank framför oss. När vi är 2M från de första klipporna börjar vi äntligen skymta något innan vi omges av riktigt råkall dimma för den sista biten in till hamn. Anropar Lerwick Port control på VHF och får höra att det inte är några problem att gå in i södra sundet, vi ska bara se upp för ett kryssningsfartyg på väg ut.

När vi sen kommer in till själva hamnen så letar vi efter en ledig plats, vilket det förstås inte finns utan vi måste lägga oss utanför någon annan båt. Tar sikte på den första Svenska båt vi ser och ropar till dom när vi ser att det är rörelse runt sittbrunnen. Vilket slutar med att jag och killen som står vid båten bara stirrar på varandra en stund innan hjärnan kopplar, det är min gamla kollega från ITMC tiden, Kent Pettersson från Åkersberga som står på bryggan. Vad är oddsen för det?

Vi kom i hamn utan problem innan busvädret var över oss och fick bjuda Kent på ankar-whisky i nere i vår båt några minuter senare för att fira att vi återigen tagit oss över Nordsjön, lämnat Norden och kommit in i västra halvklotet (passerat noll-meredianen).

Vi har nu bägge seglen inne hos en lokal segelmakare som lovade oss att de ska vara fixade till måndag, så tills dess blir vi kvar här i alla fall.

Hälsningar från ett mycket trevligt Lerwick på otroligt vackra Shetland, Stefan

  • Comments(6)//blog.argo.nu/#post27

Seglingen till Stavanger

SeglingPosted by Stefan 2016-07-23 14:19:56
110M blev det från Farsund till Stavanger, några av dem längsta i mitt liv. Att kryssa uppför Norska sydväst kusten i en mycket svag bris med grov dyning från väst är stundtals ändlöst tråkigt. När man ser samma fyr och byar under hela vaktpasset medna man kryssar i 3 knop kräver mycket tålamod. Dessutom blandat med regnskurar. Men i allt väsentligt en rätt händelselös etapp. Kom fram till Stavanger på förmiddagen den 18/7. Fixade det sista med linorna till vindrodret så det är klart för användning till passagen av Nordsjön.

Hej hopp, Stefan

  • Comments(1)//blog.argo.nu/#post26

Dags för Nordsjön!

SeglingPosted by Stefan 2016-07-18 20:19:00
Det blir ett kort stopp i Stavanger - vi har ett väderfönster att gå över till Shetland men då får vi gå inatt. Så planen är att ta en tidig kväll och komma iväg vid 4-tiden imorgon morgon. Vi räknar med 1,5 till 2 dygn till sjöss innan vi förhoppningsvis anländer till Lerwick.
Här går det undan :-)

  • Comments(1)//blog.argo.nu/#post21

Segling til Farsund

SeglingPosted by Stefan 2016-07-15 18:52:21
Hej Alla, nu är vi äntligen i hamn efter lite drygt 25 timmar till havs och 138 avklarade distans. Vi lämnade Skagen på torsdag strax före klockan 2 på eftermiddagen och låg förtöjda i Farsund i södra Norge vid sisådär 15:15 idag. Resan har varit väldigt blandad, långt ifrån lagom kan man säga, antingen ingen vind eller västlig kuling.

Det började riktigt bra med strålande sol medan vi rundade Skagens udde och såg kön med folk som skulle sätta ena foten i Kattegatt och den andra i Skagerack. Det är väl också ett sätt att tillbringa dagen på tänkte vi medan vi lapade sol och visste att vi hade en hel natt på Skagerack framför oss. Vinden dog fullständigt ut, det enda som var kvar var en envis dyning/sjöhävning från väst, annars var vatten ytan som täckt av olja. Otrolligt trevligt väder och lättsam "segling", bara att sätta på autopiloten på 276grader och hålla utkik.

Så var det i princip fram till klockan 04:00 på fredag morgon då vinden började friska i. Givetvis rakt framifrån. Längs Norska Sör-landet så går en ström västvart med ca. 1,5 knop, igår var den på runt 2 knop (enligt våra instrument ombord som borde ha koll, jag kalibrerade själv loggen förra året....). Nackdelen med ström som sätter åt väst och västlig kuling är att vågorna reser sig och blir extremt besvärliga. Med vårt moderna platta "jolle" aktiga skrov så stampar det något hemskt. Vi kryssade oss förbi Norges sydligaste spets, Lindesnes med medelvindar på 15-16m/s (inte ovanligt, vi läste att oddsen för kuling vid Lindesnes är 20-25% - i Juli!!). 2 rev i storen och focken ute så var det aldrig farligt men kanske lite obekvämt.

Efter Lindesnes tog vi direkt och girade styrbord, och gick dom sista 11 distansen till Farsund inomskärs genom små mysiga byar och vacker natur.

Det känns att vi är ovana vid dygnsetapper, något sega just nu. Men vi får nog tid att vänja oss ;-)

Lite bilder: Vy över "arbetsplatsen" vid nattsegling, det drog in dis från Danmark så radarn åkte på.


Skulle bli fler bilder men hamnens Wifi var för instabilt tydligen....

Med nytt försök så lyckades jag få ner några bilder till. Stefan vid rodret:

Solnedgång på Skagerack:





  • Comments(2)//blog.argo.nu/#post18

Seglingen till Skagen

SeglingPosted by Stefan 2016-07-13 18:32:11
Med det mesta fixat på Argo vad gäller revning av storseglet och allmän ordning och reda så lämnade vi Läsö vid 11-tiden idag för 29M segling till Skagen. Prognoserna var lite olika, enligt vissa skulle vi ha runt 7m/s SV och andra spådde upp mot 12. Kulingvarning var utfärdad för Skagerack men vi skulle inte ut där även om Skagen är rysligt nära...

Första delen av resan hade vi runt 10m/s VSV, ett rev i storen och glider focken fullt ute gjorde att vi hade bra fart men rätt jobbig sjö. När vi kom närmare Skagen ökade vinden och vågorna gradvis till att nå kulingstyrka hela tiden. När vi hade cirka 7M kvar låg vi på närmare 15m/s konstant och riktigt besvärlig sjö som kom in på babords sida/bog. Rev 2 i storen togs in och båten ålade sig fram med 7 knops fart mellan ankrade tankers in mot hamn. Med 1M kvar tog vi ner seglen, vilket av någon anledning alltid blir en liten utmaning i 2 meters sjö och 15 sekundmeter. Storseglet fick nog inte den snyggaste vikningen om man säger så.

Vädret annars var mulet med någon enstaka solglimt och någon lättare regnskur. Inga squalls denna gång vilket förstås gladde oss något oerhört :-)

Sen kom vi in i Skagen Hamn med 10-12m/s sidovind och båtar överallt. Efter lite cirklande hittar vi en plats mellan en större Norsk båt av fransk modell och en liten Dansk där 2 avslappade herrar sitter i sittbrunnen. Nu börjar det riktigt spännande, i Skagen lägger man sig med ankare mot kaj och med riktigt hård sidovind går jag in mot luckan i kanske 30 graders vinkel för att överhuvudtaget gå i rätt riktning. Släpper ankaret en bit innan och rätar ut båten precis innan fören tar i den fransk-norska dyrare båten. Vi glider in rätt bra och jag slår back i maskin och vi kommer i rätt bra läge för att få en tamp i land. Nu börjar sidovinden ta tag i vår båt ordentligt och jag börjar snabbt ta hem på ankaret för att stoppa vår båts försök att sidledes köra över den lilla Danska. Men jag får inget grepp på ankaret - snabbt back och ta hem på ankarlinan igen, måste ut ur luckan innan vårt peke sveper bort solcellen på danska båten och i det läget draggar jag ankaret något sidledes så vi sveper med oss det danska ankaret också. Helt plötsligt riskerar vi att antingen driva in i båtarna på andra bryggan med ett annat ankare på släp eller att få någon av ankartamparna i propellern. Back i maskin och försöka "flölja" båten så vi ligger stilla i vindriktningen medan Sussi lyckas rädda det danska ankaret och deras båt. Upp med vårt ankare och dags för försök #2. Denna gång gick allt som planerat och vi kom in utan incidenter. Helt otrolig tur att vi lyckades klara oss ur första försöket utan några skador på någon av båtarna. Grabbarna i danska båten fick ett par kalla Finska öl som tack för hjälpen, det tror jag dom uppskattade för dom dracks ur utan onödiga dröjsmål.

På hamnkontoret väntade våra beställda reservdelar - stort tack Anna & Per för hjälpen. Nu blir det snart dusch och kanske middag ute ikväll..??

Här är en bild som Sussi tog från aktern på vår båt när vi väl kom på plats.



  • Comments(6)//blog.argo.nu/#post16